I Bjäresjö kyrka har den ursprungliga kristusbilden målats om till en "treenighetsframställning." Den korsfäste Kristus har fogats in i den ursprungliga personens knä och på den högra korsarmen satt en duva. Majestas Domini, Kristus på sin himmelska tron, har ändrats till Gud Fader som tar emot  Kristus som ett felfritt offer för människornas synder. På altaret under bilden firades nattvardens sakrament - mässoffret. I början av den gotiska perioden ändrade sig de teologiska förutsättningarna och man betonade mera den lidande Kristus, i stället för den romanska strama, högtidliga, segrande Konungen på tronen. Även i Fjelie och Östra Hobby kyrkor har en Mjestas Domini målats om till en treenighetsframställning eller "nådastol" som den också kallas. 

En målare från Ystad har restaurerat och målat om bilderna. Bild. 

Koret har ett omfattande bildprogram med sju rader av kronologiskt ordnande bilder, som pekar fram mot altaret och Majestas domini i absiden. Högst upp i mitten finns ”Jesse rot” fyra bilder från Jesu stamtavla som även de syftar framåt, mot Kristus när han en gång vid tidens fullbordan kommer ridande på regnbågens skyar. Den apokalyptiske koungen, som det berättas om i uppenbareseboken, stitter på sin tron omgiven av fyra bevingade väsen, som prisar honom dag och natt. Här är de utformade som evangelisterna, som Kristuskonungen ständigt har omkring sig tillsammans med sina två närmaste: Johannes döparen till höger och Maria till vänster. Runt omkring Kristusbilden finns medaljonger med gamla testamentets profeter, som vittnar om Messias, konungen som skall komma. De tolv apostlarna, sex på vardera sidan av fönstret, fullkomnar bilden av den mäktige himmelske konungen. De utgör hans hird och vakt och är sändebud med fullmakt att föra ut hans budskap i världen. Överlämnandet av fullmakten till apostlarna finns skildrad överst på västmuren i koret. Petrus tar emot nyckelmakten och Paulus lagen (traditio legis). Det kronologiskt genomförda programmet kompletteras av ett innehållsligt typologiskt samband mellan det gamla och nya testamentet, där scenerna stöder och tolkar varandra.

Kyrkans utsmyckning är en storslagen cykel över hela frälsningshistorien. Det är bibelns berättelse om hur Gud är med i historien alltifrån skapelsens första stund till och med Kristi himmelsfärd. Men den slutar inte här utan den evigt regerande himmelske kungen ger all makt vidare åt den triumferande kyrkan i dess segertåg över världen. Apostlarna får makt och myndighet och kyrkan lägger under sig lasterna i triumfbågen och de heliga personerna i valven trampar det onda under fötterna. Kungens seger bekräftas var gång ett barn "dör" i dopfunten och inlemmas i frälsningshistorien som också skildras på dopfuntens sidor. Det finns liknande storstilade kompositioner i Keldeby kyrka på Mön och i Tirsted kyrkas kor på Lolland. 

Sex apostlar på södra sidan. Bild. 

Sex apostlar på norra sidan. Bild. 

De tolv apostlarna sänds ut i världen för att kungöra befallningarna från den himmelske Kristus. "Där ni går fram ska ni predika att himmelriket är nära. Bota sjuka ..." (Matteus 10:6). Lärjungarna håller textband, men det är nästan omöjligt att läsa texten. De två apostlarna innerst vid fönstret är nymålade. 

Syndafallet med Adam och Eva vid kunskapens träd.
Gud ger dem förmaningar. Paradiset till höger. Bild. 

Högst upp i tunnvalvet på den norra sidan börjar läsningen i väster med syndafallet. I tidsordning (kronologiskt) följer så utdrivande ur paradiset,  Noaks ark och Abrahams offer på nästa rad. De medeltida målarna har valt ut några scener som alla syftar fram mot Konungen i koret. De olika bilderna är skilda åt genom tornliknande portar. Det finns ett innehållsligt typologiskt samband mellan gamla- och nya testamentets bilder. På medeltiden ansåg man att nya testamentets händelser var förebådade i det gamla testamentet. Slutledningarna är inte alltid lätta att följa, men det fanns några fast utbildade mönster i Biblia Pauperum. Denna samling började sammanställas i Sydtyskland i slutet av 1200-talet, men går tillbaka på äldre bruk av det typoligiska framställningssättet. Redan nya testamentet hänvisar till förebildliga gammaltestamentliga texter. Jesus anknyter själv till händelser i Gamla testamentet, för att legitimera sina messiasanspråk. 

Den nedersta nytestamentliga raden i söder har sin motsvarighet i gamla testamentets rad i norr. Kvinnorna vid graven har sin förebild i Rebecka (Ruben?) vid brunnen och den sista nytestamentliga bilden med Jesu himmelsfärd tycks korrespondera med en liknande scen från gamla testamentet. Där den nu nymålade guldkalven står, kan det mycket väl ha varit en himmelfärdsscen med antingen Elia eller Henok. Andra radens bild med Jesu dop har sin direkta motsvarighet i andra radens första bild åt norr, där övergången av röda havet framställs. I den tredje översta raden har födelsescenen en förebild i den brinnande busken och bebådelsen har sin motsvarighet i konversationen mellan Maria och ormen, eller i den utvidgade scenan med hela syndafallet. Det är ganska anmärkningsvärt att det saknas framställningar av passionshistorien och korsfästelsen. I gamla testamentet motsvaras korsfästelsen av Abrahams offer. De understa raderna har endast två scener vardera och det är inte otänkbart att det har funnits ytterligare bilder där väggen nu är skadad av ett fönster.

Adam och eva i paradiset  har ganska lite av natur omkring sig och det hela tycks föregå utanför paradisets portar. Ormen ringlar sig uppför trädet och set på Eva, som tycks äta på ett äpple eller så pekar hon på sig själv och tar på sig skulden för syndafallet. Adam visar på kvinnan vid sin sida och tycks säga till Gud Fader: " Det var hon som gav mig." (1 Mosebok 3:12) I senare framställningar har ormen längst ut på sin kropp en pil, som riktas mot Eva. 

Noas ark och utdrivande ur paradiset. Bild. 

Efter syndafallet blir de första människorna utkastade ur paradiset. En ängel håller "det ljungande svärdet" för att vakta ingången till kunskapens träd (1 Mosebok 3:24). Eva går alltid först ut och Adam vinkar farväl till det ljuva livet, nu måste han arbeta i sitt anletes svett. De har förstått att de är nakna och skyler sig med lövkvistar. På den andra bilden välsignar Gud Fader Noas båt. Alla har tagit plats och syndafloden börjar stiga. 

Moses vid den brinnande busken. Abrahams offer. Bild.

Abraham har lagt sin son Isak på offeraltaret och skall just till att döda honom, men blir i sista stund hindrad av en ängel längst upp till höger.  Ängeln visar på en bagge som skall offras i stället. Nästa scen avgränsas av ett träd och det är Mose som ser Gud Fader i gestalt av en brinnande buske. Den gammaltestamentliga berättelsen om Abrahams offer räknades under medeltiden som en prototyp till korsfästelsen, där Jesus offras som ett oskyldigt offerlamm. Den brinnande busken förtärs inte av elden och är i Biblia Pauperum en förebild till Jesu födelse, där den heliga jungfrun föder utan att hennes kropp besudlas. (Sandkvist Öberg, Christina Biblia Pauperum s 22, 68). 

Mannaundret? Övergången av Röda havet. 
Ladda ner bild. 

Den egyptiska hären drunknar i Röda Havet och det är en vanlig förebild till dopet. Bilden är kraftigt restaurerad och det är ovisst vad de två runda ringarna på Mandelgrens teckning ska föreställa. Det kan vara en stridsvagn i Faraos här. Den sjunker ner i vågorna tillsammans med en kusk. Antikens stridsvagnar hade två hjul på en axel, men det kan kanske föreställa två stridsvagnar som är vända upp och ner?  i Saint-Savin-sur-Gartempe har målaren gjort en fyrhjulig stridsvagn (se nedan) och det är nog troligt att detta också är fallet här. Den vänstra bilden föreställer en person med en bok och en annan i bedjande ställning. Den har tolkats som mannaundret? 

Akvarell av Nils Månsson Mandelgren 1852 

Nils Månsson Mandelgren restaurerade målningarna i början av 1850-talet och gjorde då teckningar och akvareller som nu förvaras på Folklivsarkivet i Lund. Men renoveringen utföll inte till kyrkorådets belåtenhet. Därför lät man en målarmästare från Ystad göra om restaureringen 1892. Det blev en mycket hårdhänt uppmålning och han lade till några egna bilder som inte blev så lyckade. 

Rebecka vid brunnen? Bild. 

Den nedersta raden börjar med en framställning av Rebecka vid brunnen. Det är Ystadmålaren som 1892 har gjort en egen komposition utifrån 1 Mosebok 24:1-14. Denna bild finns inte bland några andra kalkmålningar och man undrar vilka fragment som ligger till grund för uppmålningen. En person vid en brunn kan mycket väl föreställa Ruben som söker efter Josef. Hans bröder kastade honom i en brunn och sålde honom sedan som slav till Egypten. (1 Mosebok 37). Scenen med Ruben vid brunnen är en typologisk förebild till kvinnorna vid graven, som vi finner på motsvarande plats i södra tunnvalvet. I Almunge och Dannemora kyrkor syns Ruben vid en likadan murad brunn som den i Biblia Pauperum. (Sandkvist Öberg, Christina Biblia Pauperum s 78). 

Moses tar emot lagens tavlor. Guldkalven. Bild. 

När Mose var på berget Sinai smälte israeliterna ner sina guldsmycken och gjorde en guldkalv som de tillbad (2 Mosebok 32). Hela scenen är en nyskapelse 1892 och det är inte alls säkert att det sett ut så från början. Judarna i sina toppiga hattar är ursprungliga liksom Mose händer och ängeln som överräcker lagens tavlor. Judarna kan säkert ha varit åskådare till hur Mose fick de tio budorden. I Mandelgrens teckning har bredden på de olika motiven skrivits in. Ängeln med tavlorna får 18 tum och åskådarna 21 tum och då blir det endast 16 tum över till någonting ytterligare. Detta kan knappast ha rymt guldkalven utan här har säkerligen Mose stått. Den undre radens murverk är förstört av äldre fönster som nu är igenmurade. Därför kan man endast gissa vad stora delar av den nedersta raden har innehållit. Men här har nog ursprungligen varit tre motiv, liksom i de övre raderna.

Teckning av N. M. Mandelgren 1852

Norra sidans framställning slutar med att lagen ges under det gamla förbundets tid. Nu ska vi gå över till nya testamentet, men först fortsätter vi högst upp i valvet där det finns en kronologisk serie av olika Jesusbilder. Det är Jesu stamträd som är skildrat i stiliserad form.

Jesu släktträd eller "Jesse rot". Det växer upp ur den sovande Isai. 
Bild. 

Kung David. Akvarell av Nils
Månsson Mandelgren. 

”Det är en ros utsprungen, av Jesse rot och stam” Det är inledningsstrofen på en älskad julpsalm. Rosen det är Jesus som leder sina släktled tillbaka till Jesse, det vill säga Davids far Isai. Det var viktigt att visa att Jesus var av kunglig släkt och han skulle födas i ”Davids stad” Betlehem. Jesu släktträd räknar in så berömda kungar som David och Salomo. Släktträdet pekar framåt mot Kristus och den storslagna scenen i absiden, där Kristus sitter på sin kungliga tron. Han är alltså härskare över allt och alla i alla tider.

Det danska arvkungadömet grundade sin makt på härstamning från forntida kungar. Släktskapet bakåt i tiden var viktigt för de stormän och kungar (Knut VI) som stod bakom byggandet och utsmyckningen av de första stenkyrkorna. Det är mycket möjligt att kyrkans målare hade bjudits in av en högättad hövding som residerade på en närbelägen sätesgård. För att förstärka den egna positionen framställdes också Kristus som en arvkung med sina anor från Davids hus. När man såg den mäktige Kristus i koret, var steget inte långt till att tänka på kungen eller vikingahövdingen som satt i högsätet i sin tronsal. Hela koret och Jesserot-scenen är en hyllning till kristuskonungen och den jordiske regenten, som är krönt av Kristi ställföreträdare på jorden och därmed kan åberopa sin makt och sin ställning som en gåva från den allsmäktige skaparen.

Den gammaltestamentliga text som ligger till grund för bildserien är från Jasaja 11:1. "En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam, ett skott skall skjuta upp ur hans rot.” Davids far Isai sover tungt längst till höger i bilden. Från hans sida växer det fram ett träd, på vars stam det sedan sitter tre kungliga personer och Krists högst upp. Framställningen är mycket lik Evas skapelse, när hon kom fram ur Adams sida. Den första personen i den kungliga raden kan vara Salomo och den däröver David. Texten på deras språkband går tyvärr inte att läsa. Bland sidogrenarna finns åtta profeter, som också de har textremsor i händerna. 

Kristus överst i släkktträdet och Maria därunder

I de flesta framställningar av Jesse träd finns Maria direkt under Jesus. Hon bär krona och är insatt i släktträdet, därför att hon födde Jesus och själv anses härstamma från Jesse. Under medeltiden ansåg man att Davids hus endast kunde gifta sig inom sina egna släktled. Josef, vars stamtavla det egentligen är, finns i Jesu släkttava i Matteus första och Lukas tredje kapitel. Högst upp och längst mot öster, tronar Kristus med en öppen bok. Hans högra hand är liksom Marias lyft till välsignelse.    

Bokmanuskript från 1200-talet (Bild)

Glasmålning i Chartres 1145 (Wikimedia)

Under medeltiden fanns det redan fasta typer i den kyrkliga konsten. Stamträdet var en sådan ofta förekommande bild. De tidigaste exemplen är från stenskulpturer och glasmålningar. Äldst är ett släktträd i Vratislav II:s kröningsevangelium från 1086 och det kom troligen från ett scriptorium i Regensburg. Konceptet blev snabbt mycket populärt i Europa och på de Brittiska öarna. På sextio år hade det spritt sig i hela Europa och fanns i många olika versioner. 

Bebådelsen. Maria besöker Elisebet (visitation)

Ladda ner bild. 

Ängeln Gabriel berättar för Maria att hon skall föda en son (Lukas 1:26-38). Maria slår höviskt ner blicken. Det är ett mycket omtyckt motiv på kalkmålningar och det finns i 63 kyrkor i syd-skandinavien. Romanska fresker kan ses i Hofterup, Ål, Hagested, Råsted och Bromme.  Nästa bild föreställer Maria som ger sig iväg för att besöka (visitatio) sin släkting Elisabet, som är havande i sjätte månaden och skall föda ett barn, som i vuxen ålder blir Johannes Döparen. Elisabet hälsar Maria med orden: "Välsignad är du mer än andra kvinnor..." och Maria svarar med den berömda lovsången magnificat (Lukas 1:46). I kalkmålningarna framställs denna scen på ett rörande sätt och de två kvinnorna ses ofta omfamna varandra innerligt. En 1200-tals framställning som påminner mycket om målningen i Bjäresjö finns i den franska staden Gargilesse.

Bebådelsen och Visitatio i Gargilesse (wikimedia)

Födelsen. Maria räcker ut sin hand och Josef drömmer.
Ladda ner bild. 

Efter födseln ligger Maria i en fint bäddad säng med en randig kudde bakom ryggen. Hon är medtagen efter födseln och räcker ut sin hand efter Jesusbarnet, som ligger på den altarliknande krubban. Åsnan och oxen hör sedan den första kristna tiden med till födelsescenen, fastän de inte är nämnda i Nya Testamentet. Änglarna syns i en medaljong och de sjunger: "Ära åt Gud i höjden" (Lukas 2:14). Josef lutar trött sitt huvud i handen. Han verkar ointresserad och drömmer kanske någon av sina drömmar om Maria och barnet. Han är framställd som en gammal man i skägg, för att göra det mer osannolikt att han är Jesu biologiske far.

Denna romanska framställning av födelsen är utformad på liknande sätt i hela Västeuropa och bygger på en gemensam bildtradition. Enskildheterna i motiven är mycket traditionella och de skiljer sig knappast åt. Till exempel finns det enhetliga bilder av Maria i sängen, djuren som står på samma sätt bakom krubban och Josef som sitter lite vid sidan av. Under senromansk tid börjar mer kontakt att etableras mellan mor och barn. Maria tar upp sin son ur krubban (Østerlars) och håller honom i sin famn (Stora Köpinge, Skibby). I Brönnestad har Jesusbarnet placerats på golvet bredvid sängen och under 1400-talet förändras bilden ytterligare. Det blir vanligt att Maria knäböjer inför sin son, som ofta ligger naken på marken och har en strålglans omkring sig eller så ligger han lindad i krubban. Denna beskrivning av hur Maria dyrkar sin son liggande på marken är hämtad från Meditationes vitae Christi och från den Heliga Birgittas uppenbarelser. I de senmedeltida bilderna tillber och vördar Maria Jesusbarnet. (Hildeman Sjölin, Cecilia Bilden texten och kyrkorummet s 121-86. Karlsson, Lennart Bilden av Maria s124-96)

En ängel lämnar ett glatt budskap budskap till herdarna. 
Bild. 

Josef sitter på ett stenblock och har en spetsig "judehatt." Han lutar huvudet i handen och drömmer med slutna ögon eller visar bara sitt ointresse. Födelsescenen med den sovande Josef finns uthuggen på många dopfuntar, också här i Bjäresjö (Tuulse, Armin Josefs dröm). Under romansk tid sitter Josef i den här avskilda positionen. Senare under medeltiden blir han mer aktiv och tar del i bestyren omkring barnet och ses ibland koka "barnsängsgröt." En ängel berättar för herdarna om det nyfödda barnet. De är utrustade med påkar.

De tre vise männen bär fram sina gåvor, guld, rökelse och 
myrra. Ladda ned bild.

”Österländska stjärntydare” kom för att hylla Jesusbarnet. Av tradition har de upphöjts till kungar och kom från Europa, Asien och Afrika. Ibland kan man se att de har olika ålder och traditionsenligt kallas de för Caspar, Melchior (äldst) och Balthasar (yngst). Bildtypen med de tre kungarna är influerad av ett bysantinskt framställningssätt med rötter i 500-talets mosaiker. Den österländska  hovetiketten iaktas omsorgsfullt. På en del äldre bilder nalkas de vise männen Jeusbarnet på samma sätt som man närmade sig kejsaren, trippande på tå i ett så kallat ”bysantinskt knälöp” (jämför Stehags kyrka). Här ”knälöper” den förste av de vise männen, Balthazar, och räcker fram ett guldmynt som han hämtat från sin ask. På andra målningar förekommer det att barnet får ta ett mynt, direkt ur ett skrin. I Konungarnas tillbedjan i Keldeby kyrka har den förste kungen fallit på knä och har tagit av sig kronan och erbjuder barnet ett föremål. Det ser ut till att vara en liten rund blomma? I Keldeby förblir också de två andra kungarna stående med sina gåvor.

Frambärandet i templet. Symeon håller Jesusbarnet och 
Josef kommer med två offerduvor i en duk. Bild. 

Josef och Maria kommer med Jesus till templet för att omskära honom, såsom det förskrivs i Mose lag (Lukas 2:22-40). Simeons lovsång: "Herre nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen ... (Nunc dimittis).

Jesus döps i Jordan av Johannes döparen. Ladda ner bild. 

Jesus döps av Johannes döparen. En ängel håller Jesus kläder och Maria ser passivt på. Detta är ett motiv som förekommer några gånger i Skandinavien. Romanska dopscener finns bland annat i Jelling och i Torpa kyrkor. Vattnet är framställt på ett speciellt sätt, det liknar en topp eller närmast en genomskinlig höstack som Jesus stiger ner i. Motivet är relativt vanligt på dopfuntar och finns förutom i kyrkan även på dopfuntarna i Lyngsjö, Simris och Dalby.

Mosaik från 1100-talet i klostret Hosios Lokas i
 Grekland (Wikimedia)

Kvinnorna vid graven. Bild. 

De tre kvinnorna söker efter Jesus men finner honom inte eftersom graven är tom. Scenen har en gammaltestamentlig förebild i norra delen av kyrkans tunnvalv. Ruben söker efter Josef i brunnen, men finner honom inte eftersom brunnen är tom. Josef har sålts som slav till Egypten. 

Himmelsfärden. Bild. 

Valvmålning i Saint-Savin-sur-Gartempe (Wikimedia)

I den benediktinska klosterkyrkan i Saint-Savin-sur-Gartempe i Frankrike finns en monumental valvmålning från 1100-talet. Den innehåller viktiga händelser från Gamla testamentet. Det är Europas största samling av romanskt måleri och motivvalet påminner om det i Bjäresjö. Gemensamma bilder är Noas ark, övergången av Röda havet och lagens tavlor, som överlämnas till Mose. I Rödahavs-scenen syns en fyrhjulig stridsvagn och en man som omkommer i vågorna. 

Kristus med omgivande figurer

På den östra väggen, överst i koret finns Kristus som domare med någonting som liknar ett scepter och ett klot i vänster hand. Mot norr avtecknar sig Johannesörnen och två personer med glorior. Den södra sidan innehåller Matteusängeln med bok och ytterligare två personer. Denna fris har blivit hårt restaurerad och därför är det inte säkert att den återger den ursprungliga målningen.

Mandelgrens teckning från 1852

Dygden trampar på 
Lasten

Dygden trampar på
Lasten

Kristus som domare

Akvarell av Nils Månsson Mandelgren.

I triumfbågen finns tre bilder. Överst sitter Kristus som domare. Han har lyft båda händerna till välsignelse. På nord och sydsidan finns två figurer med glorior. Det är dygderna som trampar på och sticker ner lasterna. Vilka dygder och laster det rör sig om går inte att läsa på språkbanden eftersom de är helt tomma. Det är det godas kamp mot det onda, en psykomaki. Temat fortsätter ut i valvbågarna där snårestadsmästaren har skildrat två personer som trampar på sina pågoandar. Nils Månsson Mandelgren har gjort en akvarell av triumfbågen när han restaurerade kyrkan 1862. Den finns på Folklivsarkivet i Lund. jfr Fraugde kirke 

Marie himmelskröning, mitt i himmelrikets härlighet

I skeppets första fack finns målningar från 1325-50 av snårestadsverkstaden, som också har ändrat den centrala absidmålningen till en ”nådastolsframställning”. I östkappan finns en stor tredelad bildframställning men ett gytter av figurer. I mitten sitter Kristus med Maria på en polstrad tron i tre etager. Marias namn kan läsas över hennes krona och hon regerar här som himmelsdrottning, krönt av Kristus. På vardera sidan svänger två änglar sina rökelsekar. Över regentparet syns fyra änglar, varav två spelar på långa böjda horn. 

Norr om det himmelska paret sitter Abraham på sin tron, likaledes flankerad av två änglar. Han håller en rad människor i sitt knä. På södra sidan syns den himmelska staden med ett flertal människor, uppdelade i två våningar och skilda åt av ett träd. Här är det mest kungligheter och biskopar som fått komma in i himmelriket. 

Johannes Döparen

I den södra kappan står Johannes Döparen med ett svärd i handen. Det anknyter till berättelsen om hur Herodes lät halshugga honom, sedan han lyssnat på drottning Herodias och Salome, som dansat för honom. Johannes trampar här på sina tre fiender. I handen har han en bild av gudslammet med segerkors och inte som brukligt ett fat med sitt avhuggna huvud. 

Laurentius

I Norra valvkappan håller Laurentius halstret i handen och trampar på kejsar Valerianus, som lät grilla honom till döds. 

Biskop Nicolaus

Västerut står biskop Nicolaus med mitra och kräkla. Den hemska legenden (se Aal kirke) berättar om tre ynglingar som slogs ihjäl av en krogvärd och kokades i en tunna. Till höger om biskopen sitter krögaren med en yxa i handen och på vänstra sidan syns de tre ungdomarna i en tunna med tre ”tunnband”.

Källor:
Haastrup, Ulla (Red) Danske kalkmalerier. Senromansk tid 1175-1275 s 120-125; Tidig gotik 1275-1375 s 37f, 162f. 
Banning, Knud Kalkmalerier i Skånes, Hallands og Blekinges Kirker 1100-1600 s 27-34. 
Bolvig, Axel Kalkmalerier omkring Øresund s 32-38. 

Majestas Domini med evangelistsymbolerna

Dopfunten är gjord av Tove stenmästare 1175-1190. Han har också tillverkat funtarna i Gumlösa och Lyngsjö. Ett gemensamt drag för dessa är de heliga personernas glorior. De har en hög kant som sluttar in mot huvudet, på samma sätt som stuckgloriorna i kalkmålningarna. Stora likheter finns mellan dopfuntarna i Bjäresjö och Gumlösa. Båda har en blandning av skånsk-danska och latin och flera av motiven är gemensamma. Personerna i Bjäresjö har flätat hår vilket inte finns i Gumlösa eller Lyngsjö men väl på dopfunten i Tryde.

I rundbågen över bilden finns en text som är upp och ner med några spegelvända bokstäver. Från höger läser man: LUCAS: MATEUS: IESUS: IOANNES: MA/RCUS. De fyra sista bokstäverna går över i bågen till vänster. 

Jesus knäböjer i dopfunten med ett kors i handen. 
Johannes håller en stav och Maria Jesu klädnad.
Bild. 

Inskriften lyder: IOANIES+TOP IESUS+MARIA:FRUA

Födelsen beskrivs i tre fält. Två änglar och därunder Josef 
och jesusbarnet lindat i krubban. Oxen och åsnan finns 
också i stallet

Den inhuggna texten lyder: IOSEPH+ RAFAEL +IESUS GABRIEL +SEDI(T). De två ärkeänglarna förkunnar alltså födelsen överst i tympanonfältet. Jusef sitter (SEDIT) och är en passivt iakttagande person, åtskild från händelseförloppet med en bjälke. Barnet är lindat med kryssade bindlar och ligger på en liten säng som står på rundbågsarkader. På tvärbjälken finns texten: COGNOVIT  bOS ... ASINE. Den är hämtad från den latinska vulgataöversättningen av Jesaja 1:3 där det står: Cognovit bos possessorem suum et asinus præsepe domino sui. (Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba). Oxen och åsnan finns inte nämnda i Nya testamentet, men är en gammal kristen tradition av oklart ursprung. 

Maria ligger på en bädd med en man vid sina fötter. 
Däröver syns Guds hand och ett rökelsekar

Vem den sittande manna är kan inte så lätt avgöras. Rimligen borde det vara Josef men texten har Simeon, vilket kan vara den person som mottog den heliga familjen i templet. (Lukas 2:5). På bågen ovanför bilden står det: MARIA: SPIRITUS: SALVUS: SIMEON. 

Maria sitter på en tronstol med Jesusbarnet i knät. 
Bakom står Simeon med en dräkt över armen

På bågen står det att läsa: SIMEOM: STAR: MARIA: IESUS. Här förekommer också Simenon som står (STAR) bakom tronstolen. Jesusbarnet håller en korsstav i handen.

Två av de vise männen bär fram sina gåvor

Texten lyder: ASPER: FAR: PALM: MELCHIOR. De har fint utsmyckade kungakronor och den förste mannen är Casper, som är åtskild från Melchior med en palm (PALM). Order FAR måste betyda att han "far fram".

Det finns ytterligare en bild av den tredje vise mannen och Maria med en duva. Den inhuggna texten lyder: SATUS: SPIRITUS: MARIA.

                                       Källa: Tynell, Lars Skånes medeltida dopfuntar. 
                        Läs mer om kyrkan: Rudling, Kajsa. Förändra, förbättra, förnya?

See all my church frescos at 

Alamy

Uppskattar du min blog?
Den är fri för dig, men för mig är den förenad med kostnader, 
resor till kyrkor och utrustning för fotografering. 
Stöd den gärna med ett bidrag! 
Använd svenska Swish eller danska MobilePay till +45 42727112 
eller donera längst ner på sidan. 
Varje gåva, stor som liten, är mycket uppskattad.
Tack för din förståelse!